Inledning: Frågan om huruvida den kriminella personligheten är genetisk är både viktig och kontroversiell. Vissa hävdar att den kriminelle individen föds, medan andra menar att han är en social skapelse. I detta paper kommer jag att försöka hålla mig med en hållning som innebär att individen föds med vissa kriminella predispositioner och att dessa försvagas eller förstärks av de mer betydelsefulla sociala fakta. paperet är en sammanställning av viktiga teorier. 1.Koppling Frustration-Aggressivitet-Kriminalitet Frustration, är en känsla som hindrar tillfredsställelse av ett behov eller en önskan. Frustrationen kan leda till ilska eller fientlighet och kan öka risken för aggression. Ilska är kortlivad känsla som är provocerad av en annan persons beteende och riktas för det mesta mot denna person, medan den mer långlivade fientligheten riktas mot en, i många fall diffus, grupp (ex. Invandrare eller kvinnor). Fientligheten är oftast svagare än ilskan. Aggression kan vara än direkt följd till frustration och riktas mot de personer till vilka man hyser ilska eller fientlighet. I dessa fall kallas aggressionen för fientlig aggression. Den definieras som en serie beteende/handlingar vars mål är att åsamka skada till den person mot vilken den riktas. Frustrationen kan alltså i värsta fall leda till våldsbrott. Benägenheten till att låta fustration utmynna i aggression varierar från individ till individ. 2.Ärvda Egenskaper Tvillingstudier och adoptionsstudier visar att ärftligheten kan stå för så mycket som 40 procent av den individuella skillnaden i aggressiva egenskaper. Det finns en alltmer växande hög av bevis för genetisk faktor till kriminalitet. En man löper, exempelvis, dubbel så stor risk att vara kriminell om hans tvillingbror är kriminell än om hans bror(ej tvillingbror) är det. Likaså har ett nära samband funnits mellan antisociala adoptivbarn och föräldrar med ett liknande antisocialt beteende. Även om dessa fakta verka peka åt en bestämd slutsats, nämligen den att brottslingen föds, vill jag inflika ett par kommentarer. Tvillingbrödrar tenderar att ha ett liknande utseende. Vilket bör ge studier med enäggstvillingar missvisningar p.g.a. internaliseringsprocesser (se 4.1). Adoptivbarn har ofta en tuff uppväxt, fylld med identifikationssvårigheter och de föräldrar som tvingas adoptera bort sina barn gör det ofta p.g.a. problem av social art. Vissa genetiskt betingade predispositioner kan dock inte överses, de två viktigaste: testosteronhalt och serotoninaktivitet beskrivs i kapitel 3.1 respektive 3.2. Vidare kan IQ nämnas. En låg intelligenskvot kan främja ett kriminellt beteende genom att individen då har mindre förutsättningar att förutspå konsekvenserna av sitt handlande. 3.Biologiska orsaker till aggresivitet 3.1 Testosteron En hög testosteron-nivå tenderar att förorsaka slagsmål bland hannar i många arter. Inom arter som parar sig i en specifik period på året slås hannarna som mest just under den perioden. Deras testosteronhalt är då som högst. En kastrerad hanne slåss lite, ända tills han får en injektion med testosteron då det aggressiva beteendet återupptas. Hos män slutar kastrering dock inte alltid i sänkt aggressivitet. När Mazur 1976 undersökte 6 relevanta studier fann han att det endast i två av dessa fanns ett samband mellan kastrering och sänkt aggressivitet. Hos några blev resultatet t.o.m. tvärtom. Detta är dock troligen ett resultat av kompensatorisk machoism. (se bil.1) Testosteron har kliniskt sett troligen samma verkan på människan som på djuren. Män är generellt mer våldsamma än kvinnor och de högsta antalet vådsamma handlingar utförs av män mellan 15 och 25 år. Män i den åldern har den högsta testosteronhalten. Ett aktuellt exempel på en grupp människor som har en hög halt av testosteron är de kroppsbyggare som missbrukar dopingmedel. Dessa är kända för sin aggressivitet. En studie, som utfördes av Dabbs & Morris 1990, undersökte mer än fyratusen manliga veteraner. De fann att de med hög testoseronhalt hade högst frekvens överfall på andra människor, störst alkohol- och drogmissbruk, störst frånvaro från militärövningar o.s.v., med andra ord hade de lättast att trassla till det för sig. Trots att de uppmätta skillnaderna var statistiskt signifikanta var de dock små. Testosteron är alltså helt klart en del i pusslet, men en liten sådan. 3.2 serotonin Även om det är otroligt att en enda signalsubstans kontrollererar det aggressiva beteendet, eller vilket annat beteende som helst, indikerar en strid ström av bevis att serotonin är speciellt viktigt när det gäller att kontrollera ett aggressivt beteende. En låg utsöndring av serotonin ger ökad aggressivitet. Otaliga studier har visat att individer med en våldsamt beteende tenderar att ha en låg serotoninhalt. I en studie som Luigi Valzelli utförde 1973, använde han sig av hanmöss för att påvisa detta. Han fann att signalsubstansens aktivitet minskade om mössen isolerades under fyra veckor. Vidare fann han att de mössen som genom isolering erhållit en låg serotoninaktivitet uppvisade ett aggressivt beteende mot andra hanmöss. Om han placerade två hanmöss med låg serotoninaktivitet tillsammans kunde han vara säker på att en kamp skulle komma att utspelas. Ännu är man långtifrån klar över hur sambandet mellan serotonin och aggressivitet ser ut. En hypotes är dock att serotoninet motverkar sådana impulser som kan leda till straff eller andra otrevliga konsekvenser. Således ger en hög serotoninnivå ett restriktivt beteende medan en låg serotoninnivå ger ett impulsivt beteende. 4.1 Fysiologi och brottslighet I detta stycket kommer jag fösöka att klargöra hur människors förväntningar på en brottslings utseende kan bli till självuppfyllande profetior. En av de första av psykologiska studier om sambandet mellan en persons utseende och hans beteende utfördes av Kretschmer 1936. Han påstod att det fanns en biologisk orsak till att exempelvis runda människor är glada och långa, spinkiga människor är onda. Dessa ideer utvecklades av Sheldon och Stevens 1942,. Även om Sheldon betonade sannolikheten att sambandet mellan utseende och beteende var av biologisk art medgav han möjligheten om att samhället kan avgöra detta sambandet genom dess förväntningar. Där verkar finnas en sanning i påståendet om ett samband mellan det fysiska utseendet och beteende. Med en växande kunskap inom biologin har dock teorin om att biologin utgör det sambandet förkastats och lämnat plats åt teorin om samhällets förväntningar. Moderna kriminologer tror inte på att brottslingar tillhör en fysisk eller fysiologisk typgrupp, men det verkar allmänheten tro. TV och filmregissörer väljer ofta aktörer som ska se rätt ut. 1946 fann Berelson & Salter, i en studie av fiktiva stereotyper, att boven tenderade att vara mörk och svartmuskig medan hjälten tenderade att vara blond. Man kan inte låta bli att undra om huruvida detta gäller även idag. Och om detta ska betecknas såsom fördommar eller om hjälten, även i verkligheten, oftast är blond. Mitt tips är att det idag tack vare "politiskt korrekt"-vågen förbättrats något. Vad händer då om allmänheten förväntar sig att stora, mörka och svartmuskiga män ska vara kriminella? Ett troligt resultat är att risken ökar för att de personer med ett sådant utseende ska internaliserar förväntningarna och bli kriminella. En farlig ond cirkel träder fram framför mina ögon. 5.Kriminologernas uppfattningar Genom åren har att kriminologin utvecklats från att vara mycket individualistisk till att till största delen bestå av teorier med ett socio-orienterat synsätt. Han som brukar kallas den moderna kriminologins fader var verksam under slutet på 1800-talet. Hans namn var Caesare Lombroso. Den tid då Lombroso var verksam hyste man en övertro till biologi, det var även under denna tid som Darwin gav ut sina tre stora verk. Följaktligen koncentrerade sig Lambroso på det biologiska och det fysiologiska. Men det som gör hans arbete banbrytande var att han var den förste att påstå att brott var är ett resultat av många faktorer. Tre av de teorier som jag anser vara grundläggande för kriminologin följer: 5.1 Den klassiska skolan Den mest betydelsefulla delen av den klassiska skolan, som grundades av Cesare Bonesana Marchese de Beccaria(1738-1794), är att den betonar att en kriminell individ är kapabel att räkna ut vad han/hon vill göra. Denna ideén hade sitt ursprung i hedonismen. Hedonismen är en filosofi som menar att individen leds, genom lust och smärta, tll vissa handlingar. Med andra ord räknar individen ut om ett brott lönar sig. I kalkylen jämför han de risker han tar med vad han får om han lyckas med brottet. Således menar denna teori att ett hårt straff minskar brottet. Till en viss del är denna teori sann. Jag själv skulle inte ha fått så många parkeringsböter om straffet varit fängelse. En annan konsekvens av den klassiska skolan är att, eftersom det är brottet och inte brottslingen som måste straffas, så måste alla behandlas lika inför lagen. 5.2 Den positivistiska skolan Denna skola grundades av Lombroso (se ovan). Lombrosos tidiga teorier klassade brottslingarna i en fysiologisk typgrupp. Dessa var märkbart annorlunda mot andra ickekriminella. Han påstod att brottslingen var en rest från ett tidigare evolutionstadie, och att detta kunde ses på deras utseende. Den kriminelle individe hade exempelvis sluttande panna, ovanligt stora öron, långa armar etc. etc. Denna teori (phrenologi) ter sig ganska naiv idag. Hans arv till kriminologin var dock inte detta. Lombroso är däremot känd för att han som förste forskare påstod att brott inte bara hade en orsak utan många olika. Han tog, förutom phrenologin, även upp sociala, kulturella och ekonomiska faktorer som orsaker. Raffaele Garofalo(1852-1934), även han inspirerad av Darwin, menade att Lombrosos teori inte kunde bevisas. Ibland fanns de biologiska karakteristika där. Medan det ibland inte fanns ett enda av dessa. Garofalo förordrade istället en teori som bestod i att brottslingen inte ägde de altruistiska känslor som kännetecknade den civiliserade mannen. Han kände vare sig medlidande för sina medmänniskor eller respekt för deras ägodelar. 5.3 Chicagoskolan Slutet på 1800-talet växte städerna med en otrolig fart. Värst var chicago, som under perioden 1833-1910 växte från 4100 invånare till över 2 000 000 (två miljoner!). De sista 10 åren hade antalet fördubblats. En sådan enorm tillväxt gav naturligtvis problem. Folket som kom till staden var ofta fattiga lyckosökare, invandrare och svarta som flydde från den amerikanska södern. De flesta som flyttade in till staden fann det svårt att klara sig ekonomiskt. De fick ett svårt liv med långa arbetsdagar och små löner. De packades som sillar i uselt skötta lägenheter. Slumområden och ghetton bildades. Staden gavs skulden för brotten Kriminologer i Chicago insåg att uppväxten i ett sådant slumområde måste styra en individ. I detta sammanhang kunde man inte tänka på att brottslingen födes, utan man utgick från att han var en social skapelse. Av detta följde att man kunde förebygga brott genom att förbättra slumområden. Bilaga 1: utdrag ur Grupp 5:s rapport om aggresivitet Arbetsfördelning p.g.a. kön Varje samhälle har något slags arbetsfördelning p.g.a. kön/könsbaserad arbetsfördelning och formella könsskillnader i beteende. Dessa är kopplade till varandra på många sätt. Den könsbaserade arbetsfördelningen är grunden för åtskiljandet/särskiljanandet mellan könen i socialiseringen. Åtskiljandet fungerar i sin tur som hjälpmedel för att förbereda sonen och dottern på deras respektive könskopplade vuxenroller. Den mest uppenbara av alla könskopplade vuxenroller är barnuppfostran självt. Genom socialisationen lärs kvinnor egenskaper som är kompatibla med barnuppfostran, medan män blir lärda andra saker som exempelvis oberoende. Typiskt nog är faderns frånvaro mest framträdande i de samhällen med den skarpaste könsbaserade arbetsfördelningen. I dessa samhällen kan unga män, på grund av saknaden av fadersgestalt, förvärva en osäker könsidentitet. Karakteriserande för dessa samhällen är också männens ringaktning av kvinnans roll. Detta leder till att män har en stor press på sig att inte bete sig feminint. Segall & al föreslår detta till trots att bristen på fadersgestalten gör det sannolikt att sönerna förvärvar en huvudsakligen feminin identitet. Det har förslagits att konflikten mellan det feminiserade jaget och mannens ringaktning av den feminina rollen framkallar en kompensatorisk machoism hos mannen. Denna kan leda till aggressiva brott. Bilaga 2: utdrag ur Grupp 5:s rapport om aggressivitet Uppfostran Barn uppvisar s.k. protoaggressivt beteende när de vill ha något tillfredsställt. Ett exempel på detta beteende kan uppvisa när barnet är hungrigt och därför skriker och gråter. Om dessa behov inte tillfredsställs ökar barnets frustrationen hos barnet. Det finns ett samband mellan barnets frustration och utvecklandet av ett aggressivt beteende. Även individer som blivit slagna och misshandlade i barndomen visar aggressivitet senare i livet. Denna aggressivitet kan vara riktad mot de som misshandlat individen i fråga men riktas oftare mot auktoriteter och/eller syndabockar. Lambat undersökte 1971 hur man i sex olika kulturer bestraffar barn för att ha varit aggressiva. kulturerna som ingick i undersökningen var USA, Kenya, Indien, Mexiko, Okinava och Filippinerna. Av de undersökta kulturerna var man strängast i Mexiko och mest tolerant i USA. Denna skillnad sägs bero på hur många nära släktingar som bor tillsammans och utgör en familj. Ju fler familjemedlemmar desto mindre accepteras ett aggressivt beteende. Om detta leder till att barnet blir mer eller mindre aggressivt är dock oklart. Kan det vara så att den höga tätheten av äldre är stressande och föder aggressivitet som inte tolereras och bestraffas direkt? Kan själva bestraffningen skapa aggressivitet? När man undersökte hur mycket mödrar bestraffade barn som uppvisat aggressivitet gentemot vuxna (särskilt hos mödrarna själv) var det mest bestraffning i Kenya , Filippinerna och Mexiko. Minst var bestraffningen i Indien. Någon märkbar skillnad i graden av aggressivitet kunde inte ses när man jämförde de sex kulturerna. Lambat konstruerade en tvåstegsteori om av en benägenhet till aggressivitet. I det första steget görs vissa barn mer aktiva (sker i alla kulturer) I det andra steget avgör de kulturella värderingar och förhållandena om det aktiva barnet blir aggressivt eller inte. Ex: I Mexiko skulle ett mer aktivt barn mindre aggressivt , medan ett aktivt barn i USA skulle bli mer aggressivt. Ännu en orsak till aggressivitet hos män är frånvaron av en fadersgestalt. Pojken aggressivitet är ett sätt att frigöra sig från modern och reagera mot henne. Källförteckning: Human behavior in a global perspective Segall & al. Biological Psychology Kalat, J.W. Psychology Smith, R.E. The Psychology of person identification Clifford & Bull Personality Pervin L.A. Criminological Theory Lilly & al.